Varför kommer vi inte upp när någon googlar på det vi gör? Det står ju med stora bokstäver mitt på startsidan.
Frågan kommer ofta från företag som nyligen fått en ny grafisk profil och en hemsida som ser ut precis som den var tänkt. Svaret ligger inte sällan just där. Rubriken, sloganen och erbjudandet är snyggt satta i profilens typsnitt, men inte som text. De är en bild.
För den som besöker sidan syns ingen skillnad. För en sökmotor är skillnaden total. Där en människa läser ”Badrumsrenoveringar till fast pris” ser sökmotorn en fil med ett namn i stil med startbild-final-v3.jpg.
Ingen har valt det med flit. Varje steg som leder dit brukar vara ett rimligt beslut i stunden, fattat av någon som ville att sidan skulle se rätt ut. Därför upptäcks felet sällan förrän någon börjar undra över sökresultaten.
Hur rubriken hamnar i bilden
Det första rimliga beslutet gäller nästan alltid typsnittet. Profilen bygger på ett snitt som köptes för trycksakerna, och att använda det på en webbsida kräver en annan sorts licens som ingen har räknat med. För att hemsidan ändå ska se ut som broschyren exporterar någon rubrikerna som bilder. Resultatet blir troget profilen och osynligt för allt som inte läser med ögon.
Ibland sker det redan i projektet. Startsidan skickas till kunden som en färdig bild för godkännande, kunden säger ja, och den som bygger sidan tar den godkända versionen bokstavligt. Det som skulle vara en skiss blir den slutliga sidan, med rubriken kvar i bilden.
Samma sak händer på fler ställen än startsidan. Prislistan som gjordes i ett layoutprogram och sparades som JPG. Lunchmenyn som fotograferas varje måndag. Kampanjbilden från Instagram, med erbjudandet inbakat, som läggs upp på hemsidan också eftersom den redan finns.
Var för sig är det rimliga genvägar. Tillsammans betyder de att de viktigaste orden på sajten saknas för sökmotorer, för AI-tjänster som sammanfattar vad ett företag gör och för skärmläsare som synskadade använder. Text i en bild går inte heller att översätta automatiskt, och på en mobil krymper den ofta tills den inte går att läsa.
Textigenkänningens gränser
Invändningen brukar komma snabbt: Google kan väl läsa text i bilder numera? Till viss del, ja. Det finns textigenkänning i bilder, och den som använt Google Lens vet att den fungerar förvånansvärt bra. Men att tekniken finns betyder inte att text i en bild väger lika tungt som text på sidan.
Google lovar heller inget sådant. I sin egen vägledning om bilder i sökresultaten rekommenderar de tvärtom att viktig text, som rubriker och menyer, ligger i sidans HTML och inte i bilder.
Hur mycket bildtext som faktiskt räknas i praktiken är det inte alla som är överens om. Den som arbetar med sökmotoroptimering kan ha sett en sida där rubriken i bilden tydligt plockades upp, medan en kollega har sett motsatsen: en sida som rankade som om rubriken inte fanns. Rimligast är nog att behandla textigenkänningen som en bonus, inte som något att bygga på.
AI-assistenterna som allt fler frågar i stället för att söka bygger sina svar i första hand på text de kan hämta och citera. Hur väl de tolkar bilder förändras snabbt, och det är fullt möjligt att just det här stycket är det som åldras sämst i hela texten. Rådet att lägga det viktiga i ren text blir ändå inte fel av att maskinerna lär sig läsa bättre. Det slutar bara vara lika brådskande.
…