Ingenting hindrar ett företag från att byta redovisningsbyrå i november. Ändå skjuts bytet ofta upp till efter bokslutet, med motiveringen att det blir enklast så. Ibland stämmer det. Lika ofta beror tveksamheten på att ett byte så sent på året egentligen består av två beslut som har vuxit ihop till ett.
Det ena är när den nya byrån ska börja bokföra. Det andra är vem som ska göra bokslutet för det år som snart är slut. De två behöver inte ha samma svar, och för ett företag med kalenderår som räkenskapsår finns det inte många veckor kvar att reda ut dem på.
Det som gör november speciellt är att nästan hela året redan är bokfört av någon annan. Tio eller elva månaders verifikationer, avstämningar och momsdeklarationer ligger i ett system som den nya byrån inte har byggt upp. Varje siffra i årets balansräkning vilar på arbete som den som tar över aldrig har sett göras.
Två sätt att dra gränsen
Den vanligaste lösningen är att dra gränsen vid årsskiftet. Den gamla byrån gör klart årets bokföring och bokslutet, och den nya börjar den första januari med de ingående balanserna från den balansräkning som så småningom fastställs. Snittet blir rent. Var och en ansvarar för sina egna siffror, och ingen behöver gå tillbaka och granska någon annans verifikationer.
Nackdelen syns först på våren. Bokslutet blir inte klart i januari utan någon gång under första halvåret, och fram till dess arbetar den nya byrån med ingående balanser som är preliminära. Ändras något i bokslutet, en periodisering, en värdering av lagret, en upplupen kostnad som ingen hade fått med, måste ändringen föras in i det nya årets öppning i efterhand. Dessutom betalar företaget för ett bokslut som görs av en byrå man redan har sagt upp, och det är inte alltid det mest engagerade arbete man får.
Det andra alternativet är att den nya byrån tar över direkt och gör bokslutet för hela året. Det låter som mer jobb, och det är det. En byrå som ska upprätta ett bokslut vill förstå hur siffrorna har kommit till, och det betyder att man stämmer av bakåt: bankkonton, skattekonto, kund- och leverantörsreskontra och momsen period för period. Fördelen är att den genomgången ändå behöver göras någon gång, och att den nya byrån lär känna bolaget på riktigt i stället för att ärva en balansräkning den aldrig har vänt på.
Vilken väg som passar avgörs i första hand av skicket på bokföringen. Är avstämningarna gjorda varje månad och går bankkontot ihop med bokföringen ner på kronan, finns det inga särskilda skäl att vänta. Har det slarvats, och det är ofta just därför man vill byta, talar mycket för att låta den nya byrån ta hela året. Annars följer felen med in i januari i form av ingående saldon som ingen riktigt kan förklara.
Det resonemanget har ändå en svag punkt. Den gamla byrån vet var den har tagit genvägar, och ibland går det fortare att låta den städa upp efter sig i bokslutet än att låta en ny byrå leta upp samma genvägar från början. Argumentet faller ofta på att samarbetet redan har kört fast, annars hade man inte bytt, men inte alltid. En byrå som har sagts upp av andra skäl än kvaliteten, till exempel priset, kan mycket väl göra ett bättre bokslut än en som just har kommit in.
Sedan finns det en yttre tidsgräns att förhålla sig till. Ett aktiebolags årsredovisning ska vara inlämnad till Bolagsverket senast sju månader efter att räkenskapsåret har gått ut. Det är gott om tid för ett välskött bolag, men ett byte som drar ut på tiden över december och januari äter av marginalen, och det är inte där man vill hamna med ett nyöppnat samarbete.
Vad den gamla byrån ska lämna ifrån sig
Hur mycket av den marginalen som går åt avgörs till stor del av själva överlämningen. Det som flyttar i dag är sällan pärmar utan …