Den som planerar en tvätthall börjar ofta i utrustningen. Portalmaskin eller manuell hall, antal platser, borstar eller berörningsfritt, betalsystem och kortläsare. Det är begripligt, eftersom det är den delen kunden ser.
Ur byggnadsteknisk synvinkel är utrustningen ändå ett sent beslut. En tvätthall är i grunden en byggnad där man med avsikt sprutar hundratals liter varmt vatten per fordon mot golv, väggar och tak, och där det vatten som rinner ut innehåller olja, tungmetaller, vägsalt och tvättkemikalier. Det ställer krav på tre saker i tur och ordning: att vattnet kan tas om hand innan det når spillvattennätet, att golvet leder det dit det ska, och att konstruktionen tål att vara blöt varje dag i trettio år.
Nedan följer anläggningen i den ordning vattnet rör sig genom den.
Tillståndet kommer före ritningen
En fordonstvätt är en verksamhet som kan ge upphov till utsläpp till vatten, och den är därför inte enbart en bygglovsfråga. Kommunens miljöförvaltning gör bedömningen utifrån miljöbalken, och beroende på anläggningens storlek och antalet tvättar kan verksamheten vara anmälningspliktig.
Parallellt har kommunens VA huvudman egna krav på vad som får släppas till spillvattennätet, formulerade i de allmänna bestämmelserna för vatten och avlopp samt i lokala riktlinjer. Kraven avser normalt halter av olja, metaller som zink, bly, krom, nickel och kadmium, samt ibland nitrifikationshämning. Branschorganisationen Svenskt Vatten har tagit fram vägledning för fordonstvättar som många kommuner utgår från, och Naturvårdsverket ansvarar för det övergripande regelverket kring miljöfarlig verksamhet.
Detta har en praktisk följd som är värd att ta på allvar. Kravnivån varierar mellan kommuner, och den styr vilken reningsteknik som behövs. Att projektera reningen innan kravbilden är känd innebär att antingen bygga för mycket eller för lite, och båda felen är dyra.
Golvet är anläggningens viktigaste konstruktionsdel
Ett tvätthallsgolv utsätts för en kombination av påfrestningar som få andra golv möter: mekaniskt slitage från fordon och dubbdäck, kemisk belastning från alkaliska tvättmedel och avfettningsmedel, termisk växling när varmt vatten möter kall betong, och konstant fukt.
Fyra saker avgör om golvet håller.
Fallet mot brunnarna behöver vara jämnt och tillräckligt. Ett golv med för litet fall ger stående vatten, som i en tvätthall inte bara är ett estetiskt problem utan en fråga om halka, lukt och nedbrytning av ytskiktet. Ett golv med ojämnt fall ger pölar som ligger kvar mellan tvättarna.
Betongkvaliteten och ytbehandlingen behöver vara vald för miljön. Obehandlad betong tar upp fukt och olja, och alkaliska medel angriper cementpastan över tid. Beläggningar av epoxi eller polyuretan används därför ofta, men de kräver att underlaget är torrt vid appliceringen, vilket är en tidplansfråga snarare än en materialfråga.
Tätskiktet under beläggningen är den del som avgör vad som händer om beläggningen skadas. Utan tätskikt vandrar förorenat vatten ned i konstruktionen och vidare mot mark, vilket är precis vad tillståndet är avsett att förhindra.
Slutligen behöver övergångar tätas. Anslutningen mellan golv och vägg, kring brunnar, vid rörgenomföringar och vid dilatationsfogar är där läckage uppstår. Ytorna i sig är sällan problemet.
Slam och olja avskiljs i två steg av fysikaliska skäl
Innan vattnet får gå vidare ska tunga och lätta föroreningar bort, och det görs i den ordningen eftersom de beter sig olika.
Slamavskiljaren tar det som sjunker. Sand, grus, vägsalt och partiklar samlas i botten, och avskiljningen sker genom att vattnets hastighet sänks tillräckligt för att partiklarna ska hinna falla. Volymen är därför avgörande: en underdimensionerad slamavskiljare fungerar inte bättre av att tömmas oftare, eftersom uppehållstiden är för kort.
Oljeavskiljaren tar det som flyter. Olja och petroleumprodukter separeras genom densitetsskillnad, och i en koalescensavskiljare påskyndas processen av ett filtermaterial där små droppar slås samman till större som lättare stiger. Avskiljaren ska ha larm för både oljenivå och slamnivå, eftersom en full avskiljare släpper igenom allt.
Det som ofta missförstås är att en oljeavskiljare inte tar bort tungmetaller eller lösta tvättkemikalier. Den är ett första steg, inte en rening. För att nå de halter många kommuner kräver behövs efterföljande behandling, exempelvis flockning, sedimentering, filtrering eller biologisk rening beroende på kravbild.
Vattenåtervinning ändrar hela dimensioneringen
Alltfler anläggningar återanvänder tvättvattnet internt i stället för att släppa ut det. Skälen är både ekonomiska och tillståndsmässiga: mindre utsläpp innebär enklare krav, och lägre färskvattenförbrukning innebär lägre driftkostnad.
Tekniskt innebär det att anläggningen får ett slutet kretslopp där vattnet renas mellan tvättarna, ofta med kombinationer av sedimentering, filtrering, biologisk nedbrytning och i vissa fall membranteknik. Skölj i slutfasen sker normalt med färskvatten, eftersom återvunnet vatten kan lämna avlagringar.
Konsekvensen för byggnaden är att teknikutrymmet växer. Ett återvinningssystem kräver tankar, pumpar, filter och åtkomst för service, och det utrymmet måste finnas i planlösningen från början. Att lägga till det i efterhand är i praktiken en ombyggnad.
Byggnaden ska klara att vara blöt varje dag
En tvätthall har ett inomhusklimat som liknar ett växthus. Luftfukten är hög, temperaturen växlar när porten öppnas, och kondens bildas på varje yta som är kallare än luften.
Det gör tre saker viktiga. Ventilationen behöver dimensioneras för att föra bort fukt, inte bara för att uppfylla ett grundflöde. Byggnadens ytor behöver vara korrosionsbeständiga, vilket i praktiken innebär rostfritt eller varmförzinkat i infästningar, kabelstegar och beslag, eftersom vanligt stål bryts ned snabbt i miljön. Och elinstallationen behöver vara utförd för utrymmen med hög fukt och med rätt kapslingsklass, vilket är elinstallationsarbete som ska utföras av företag registrerat hos Elsäkerhetsverket.
Uppvärmning av golvet är ett återkommande val. Golvvärme förkortar upptorkningstiden mellan tvättar, minskar isbildning vintertid och förbättrar arbetsmiljön. Det kostar energi men löser samtidigt ett halkproblem som annars är svårt att komma åt.
Arbetsmiljön är en del av projekteringen
I en bemannad hall arbetar personal i fukt, buller och med kemikalier som ofta är starkt alkaliska. Arbetsmiljöverket utövar tillsyn, och kraven berör allt från ventilation och belysning till halkskydd, personlig skyddsutrustning och rutiner för hantering av kemiska produkter.
Två delar hör hemma redan på ritningen. Kemikalieförvaringen behöver invallning så att ett spill inte når golvbrunnen, och det behöver finnas plats för
Noter
1. Naturvårdsverket, vägledning om miljöfarlig verksamhet samt anmälnings och tillståndsplikt enligt miljöbalken.
2. Svenskt Vatten, branschvägledning för fordonstvättar och krav på utsläpp till spillvattennätet.
3. Kemikalieinspektionen, regelverk för kemiska produkter samt produktvalsprincipen enligt miljöbalken.
4. Arbetsmiljöverket, krav på ventilation, halkskydd och hantering av kemiska riskkällor i arbetslokaler.
5. Elsäkerhetsverket, register över elinstallationsföretag samt krav på egenkontrollprogram vid elinstallationsarbete.
6. Boverket, byggregler för fukt, ventilation och utrymmen med hög fuktbelastning.
7. HTC, golv, avskiljning och installation för fordonstvättanläggningar. htcab.com